Till Kenya...

25 juni 2010 Midsommar
Morgonen började med stortvätt för mig och Lotta. Tvättmaskiner was not the option. Vi tvättade ute på gården i kallvatten och bykade tvätten med våra nariga händer. Så nytt är det förstås inte för någon av oss, även om våra kenyanska vänner verkar tro det. Jag fick exempelvis instruktioner första dagen hur man tänder en tändsticka, och försökte förklara att vi har sådana i Sverige också. Naturligtvis fick jag inte eld på den så jag var kanske inte så övertygande.
   
När tvätten var hängd i solen tog vi oss iväg på utflykt med Sussie. Det var någon slags marknad eller event utanför byn som skulle hålla på i dagarna tre. Det var en massa utställare som presenterade jordbruksprodukter och dylikt. Detta var något som skedde varje år. Eftersom det var långt att gå tog vi cykellift dit. Det finns hundratals killar som skjutsar runt människor hit och dit som jobb. Pakethållarna är vadderade så det är bekvämt. Kostnaden för en tur är 20 kenyanska shilling, ca 2 kronor. När vi väl var framme visade det sig vara värsta spektaklet. ”Alla” var där. Åtminstone verkade varenda skola runt Kakamega vara det. Det kunde liknas vid festival, de sålde allt möjligt, krimskrams och mat. Jag åkte till och med karusell dagen till ära. Det var sådana där gungor i långa kedjor som snurrade runt. Trappan upp var ganska läskig. Ruttnande träplankor som inte satt fast och vickade när man stod på dem. När jag väl satt i gungan tillsammans med de andra barnen var det för sent att ändra sig. I min gunga var ena kedjan av fyra stycken lite slapp, som om den var får lång. Karusellen satte igång. Samtidigt som jag koncentrerade mig på att le och vinka bad jag en bön till något. Den slappa kedjan rasslade till, och jag vinkade adjö till min publik. Inget hände dock. Snart var jag nere på säker mark, och övertygade Lotta och Sussie att det var jättekul och att jag gärna ville åka en gång till. Som tur var pressade jag det inte för hårt och vi lämnade skräckkarusellen bakom oss.

Sussie hittade sin son på eventet och tog med honom. Två år är han och jättesöt. När vi skulle hem somnade han och vi fick hjälpas åt att baxa upp Sussie och hennes son på en cykel. Väl inne i stan igen så gick vi på jakt efter malet kött till svenska köttbullar. Det var inte ett lätt uppdrag. Ingen av slaktarna verkade ha något malet kött. Bara köttstycken med flugor runt. Vi hade dock tur, vid en slaktare var det en kille som erbjöd att mala köttet åt oss för 100 Shilling, dvs 10 kronor. Vi nappade och köpte 2 kilo kött för 50 kronor och hängde på. Till slut var vi hemma igen med två kilo malet kött, och kastade i oss lunchen för vi skulle till en skola vid tvåtiden.

Det var den muslimska skolan runt hörnet och vi var med de äldre flickorna i sextonårsåldern. Det var inte så många där så vi gjorde bara lite presentationer och sjöng lite. När vi väl kom hem var vi helt slut. Vi hade gått 15000 steg under dagen, så vi flyttade midsommarfesten till midsommardagen istället. På kvällen kom Sofia som ska vara här med oss under helgen. Det regnade rejält. Det gör det alltid på kvällarna, men under dagen skiner alltid solen och jag börjar bli brun, eller kanske mer röd som är min egentliga färg.