Till Kenya...

22 juni 2010 God morgon Kakamega Fem på morgonen var vi framme. Jag hade inte sovit en blund, och inte gick det att titta på naturen under färden heller eftersom det var bäckmörkt ute. Jag hade ont i hela kroppen, men framför allt i arslet och i nacken. Det kom någon och hämtade oss vid stationen, men vem denna någon var vet jag inte. När vi kom fram till huset, kom Lotta upp och hälsade den andra volontären från Finland. Hon kröp snabbt ner i sin säng igen och jag tog in mina väskor till mitt rum och sov lite jag med. Klockan åtta var det frukost, som vanlig bröd med sylt, men även lite ägg vilket kändes bra. Egentligen är jag inte så mycket för syltmackor men man får ta seden dit man kommer. Efter frukost samlade jag ihop mig och sedan tog Lotta med mig på en promenad genom Kakamega. Det tog oss kanske två timmar, och det fanns många som intresserat kollade in oss och försökte prata, eller få in oss i en taxi. Liksom i Nairobi var vi de enda vita människorna. Efter lunch tog jag mig en behövlig dusch och sov lite till. När jag vaknade gick vi iväg till en muslimsk skola bredvid oss och höll en klass med flickor i elvatolvårsåldern. Eftersom det var min första dag så var jag bara med. Lotta talade om självförtroende. Flickorna var rätt blyga och så blev det lite extra spännande eftersom jag var ny också. Kvällen har varit lugn, och imorgon är en ny dag.